Genetik - läran om ärftlighet

Färggenetik är ett intressant ämne inom hundaveln. Kunskapen om färggenetik är under utveckling och man upptäcker nya saker hela tiden. Därför får man inte tro att man är full lärd, utan hela tiden söka kunskap för att hålla sig uppdaterad. Grunden i all genetik är samma oavsett om det handlar om sjukdomar eller färg. Därför börjar vi med det mest grundläggande.

Cellen
För att kunna förklara det hela är det bäst att utgå från cellen. Alla celler härstammar från den befruktade äggcellen. Alla arvsanlag finns här i cellkärnan som finns inne i cellen. DNA molekylen avbildas som en dubbelspiral med trappsteg. Den är uppdelad i mindre bitar som kallas kromosom.
Kromosom
Hundar har 78 kromosomer. Kromosomerna är uppdelade i par, med andra ord har hundar 39 kromosompar. D v s att hundar har två uppsättningar och kromosom 1, två av kromosom 2 osv. De ärver hälften av fadern och den andra hälften av modern. En könscell har endast 39 kromosomer. Vid sammansmältningen mellan ägg och spermie får den befruktade äggcellen hela sin uppsättning av 78 kromosomer.
Gener
En gen är ett avgränsat område på kromosomen. Det finns många gener på varje kromosom. En särskild gen finns alltid på samma ställe på varje individ av samma art. Det är i genen som en specifik egenskap (t. ex en viss pälsfärg) finns.

Locus och alleler
Locus, är adressen på kromosomen där en specifik gen finns. Genen i fråga kan se lite olika ut beroende på vad den har för alleler. En gen har alltid två alleler. En från vardera föräldern. Allelerna benämns med bokstäver. Stora bokstäver betyder att den är dominant, små bokstäver betyder att den är recessiv. Till vardags talar vi ofta om gener, men egentligen är det alleler eller genvarianter vi menar.

Eumelanin och phaeomelanin
Det finns två typer av pigment som skapar pälsfärg. Det är eumelanin och phaeomelanin. Alla färger och mönster är skapade av dessa båda pigment. Båda pigmenten har en ursprungsfärg som sedan kan förändras av inverkan från andra gener.
Eumelanin är svart pigment, men det finns gener som omvandlar det till andra färger som brun (bb) och grå (GG) Eumelanin påverkar även ögon och hud. Det är därför bruna pudlar har brun nos och ljusare ögonfärg. Phaeomelanin är rött pigment och påverkar endast pälsen och inte ögon och hud. Rött pigment är allt från djupt röd till vitt. Det finns gener som påverkar eumelaninet så det får sin färg. I-locus är ett loci påverkar intensiteten. Det finns fler, men dessa har man inte upptäckt ännu.

Homozygot – heterozygot.
En hund som har två uppsättningar av samma allel är homozygot. De som är heterozygot har två olika uppsättningar av alleler.

Samverkan mellan E-locus, K-locus, B-locus och A-locus.

Dessa färger kommer av samverkan mellan framför allt A- och K-locus, men B- och E-locus hjälper också till. Jag ska försöka beskriva dem med hjälp av bilden. Pudlarna som visar riktig färg är färdiga, och allt som finns på andra loci är dolt, men kan komma fram i nästa generation. Pudeln som har frågetecken är inte färdig, och man måste gå vidare för att bestämma vilka alleler som påverkar färgen.

E-locus (E, Em och e).
Man kan säga att E-locus är det mest dominanta loci av alla. Vita och aprikosröda pudlar är e/e. Detta gäller hela färgskalan från vitt till mörkt röd. På E-locus finns också E och Em, så vi måste gå vidare och titta på K-locus.

K-locus (KB, ky och kbr).
KB är den mest dominanta allelen på detta loci. KB ger solid färg till svarta, bruna och grå pudlar. Så om hunden är KB/KB, KB/kbr eller KB/ky går vi vidare och tittar på B-locus.
ky tillåter det som finns på A-locus att komma till uttryck. ”y” står för yellow och släpper fram rött pigment i de områden A-locus medger det. Vi får gå vidare till A-locus för att veta mer.
Brindle (kbr) är en rekombination av KB och ky. Det betyder att det består av både KB och ky, därför går det inte att testa för brindle. Laboratoriet Genomia har utvecklat en metod där de kan bestämma två genotyper som innehåller brindle. KB/kbr och kbr/ky då de innehåller olika mängd KB och ky. Även här måste vi gå vidare till A-locus för att se mönstret på brindle.

B-locus (B och b)
B är dominant över b och ger svart (eller grått) pigment. En hund som är B/B eller B/b kommer att vara svart medan en hund som är b/b blir brun.

A-locus (ay, aw, at och a)
A-locus står för agouti och betyder viltfärg. I detta loci finns sobel (ay), agouti (aw), tan (at) och recessivt svart (a). Dominansordningen är i den ordning de är skrivna. Det som finns på A-locus kan inte komma till uttryck om inte K-locus medger det (ky eller kbr).

Sobel (ay) Hos sobel består varje hårstrå två färger (band). Det är ljusare i botten och mörkt i topparna. Sobel kan se lite olika ut eftersom de klipps. Oftast brukar de synas på öronen om man har långt hår på dem. Sobel syns på hela kroppen. En sobel kan vara ay/ay, ay/aw, ay/at eller ay/a.

Agouti (aw) Tänk schäferteckning fast på pudel. Hos agouti är varje hårstrå uppdelat i tre eller flera band. Agouti förväxlas ofta med sobel. Det är inte för inte som det kallas wild sable i engelsktalande länder. Agouti är den ursprungliga färgen hos hund och går inte att gentesta för. Man konstaterar färgen genom att utesluta de andra tre varianterna. En agouti kan vara aw/aw, aw/at, aw/a.
Tan teckning (at) släpper fram rött pigment i fläckar över ögonen, kinderna, öronens insida, ”spegel” på bröstet alla benens insida och under svansen. Ibland kan det röda synas dåligt i ansiktet om hunden är Em på E-locus. Här i Sverige säger vi black and tan eller brown and tan. I andra länder kallas de phantom, och specificeras på vilken färg tan teckningen ser ut att ha. En tan tecknad hund kan vara at/at eller at/a.
Recessivt svart (a) ger solid pälsfärg oavsett vad som finns på K-locus. En recessivt svart hund är alltid a/a. Det är ganska ovanligt hos pudel.
Brindle (kbr/kbr, kbr/ky) Brindle är beroende på det som finns på A-locus för att komma till uttryck. Bäst blir det tillsammans med sobel då det färgar hela hunden. På en agouti blir det mest synligt över ryggen och mer på sidorna. En tan tecknad hund visar det sig endast i de områden som är tan tecknade.

S-locus S och sp (piebald, harlekin och parti).

Jag lägger in de olika partifärgerna i liknande bild som förklarar E, K, B och A-locus, för dessa loci påverkar naturligtvis även partifärgerna. De svart-vita partipudlarna kallas ofta för harlekin, och har fått sitt namn efter den dansande clownen med samma namn. Namnet förväxlas ofta med harlekin på Grand danois, men pudlarna får sin färg från S-locus och det finns inget samband med harlekin på Grand danois.
På S-locus har man än så länge identifierat två genvarianter. S, som inte ger vita tecken och sp som ger vitt. Till skillnad från vita pudlar som är e/e saknar parti pudlarna pigment i hud och hår, så huden blir rosa och pälsen vit. Trampdynor och klor blir också rosa om det inte finns pigmenterad hud där. Sp kan förekomma tillsammans med alla färger och teckningar. Allt vitt beror inte på sp. Vita bröstfläckar och tår kan bero på lättare sjukdom hos modern eller embryot under dräktighetstiden och behöver inte vara kopplat till S-locus.
Vita pudlar kan bära på sp utan att de syns, men tittar man noga ser man att huden är rosa på vissa partier.

T-locus (T, t)
Ticking är pigmentfläckar som finns i de vita fälten på en partifärgad pudel. De har samma pigment som de pigmenterade fälten. Genen som ger ticking är inte identifierad ännu, men man tror att den är dominant. Det verkar också som att ticking förekommer oftare på nosen och på benen.

I-locus (I, i)
Detta locus påverkar phaeomelaninet så det förändras I är dominant och ökar intensiteten på det röda pigmentet, i minskar intensiteten. I-locus påverkar inte eumelanin, så det bärs dolt hos svarta och bruna pudlar. I teorin ger I/I röda pudlar och i/i creme eller vita. Men det finns andra locus som också påverkar intensiteten på phaeomelaninet. I-locus har ofullständig dominans.

G-locus (G, g)
Progressiv greying. Detta locus har man inte funnit ännu, men det är det som ger våra grå pudlar dess färg. G har ofullständig dominans, och är genen som bleker eumelaninet så svart blir till grått. En pudel som är G/G bleks mer än den som har G/g.

Flerfärgade pudlar har alltid funnits, och det händer att de föds i solida kullar när förutsättningarna är rätt. Oftast sker detta när föräldradjuren är obesläktade med varandra. Det händer också att det föds aprikosröda valpar i kullar där båda föräldrarna är flerfärgade. Detta beror på att valparna har fått ett e från båda föräldrarna. Dessa kan med fördel paras med flerfärgade pudlar som är E/E. De flerfärgade E/E pudlarna har oftast sämre teckning, och kan i vissa fall se ut att vara helt svarta, i en sådan kombination blir alla valpar E/e, och får mer eller mindre fina tecken. Det kan vara värt att notera att även aprikosröda och vita pudlar i solida linjer kan vara flerfärgade utan att det syns. Det kan också födas svarta pudlar i en kombination där båda föräldrarna är flerfärgade. Om båda föräldrarna bär ”a” på A-locus, och valpen ärver ”a” från båda föräldrarna.